Nyhetsbrev 6: Flodvågsberättelser

I berättartraditioner världen runt har det i alla tider funnits flodvågsberättelser. En del som sagor och mytologiserade händelser. Andra som en del av det religiösa kulturarvet. Det finns också berättelser om verkliga händelser och katastrofer som ligger kvar som en slags gemensam kunskap för att kunna hantera olika händelser i framtiden. Det finns faktiskt till och med platser på internet som sammanställer flodberättelser, eller flood stories som det då kallas. Vår aktuella tsunamikatastrof kommer också att generera berättelser i ett framtida folkligt och religiöst kulturarv. Men faktiskt också en hel del i form av corporate storytelling. Berättelser om flodvågen i relation till företag, organisationer och deras varumärken.


En ö alldeles i närheten av epicentrum för den aktuella katastrofen har en befolkning som lever i en traditionell kulturstil. Befolkningen har fortfarande en folkloristisk levande berättartradition som talar om var de kommer ifrån, vad de varit med om, vad de skrattar åt, vad de verkligen inte gillar och så vidare.
Däremot har de inte så mycket kunskap om naturvetenskapliga företeelser och verktyg som richterskalor, kontinentalplattor, epicentra och liknande.
Befolkningen på denna ö är ändå experter på detta ur sin egen synvinkel. De har nämligen upplevt en tsunami ungefär var hundrade år de senaste seklen. De har hört de gamla berätta om detta och de har tidigt fått lära sig att om marken skakar och elefanterna blir oroliga så ska de snabbt söka sig upp till högre terräng.
Så när jorden skakade i julas gjorde de så. Flydde till högre belägna platser. Av en befolkning på cirka 77.000 lär bara 7 ha omkommit trots att man drabbades först av alla. Man hade helt enkelt en kunskap om detta levande genom berättartraditionen. På managemantengelska skulle man kunna säga att det fanns en fungerande knowledge management som här använde sig av berättarverktyget. Man hade ett sätt att med berättarteknik överföra kunskap och önskvärda beteenden.
Nu kommer olika företag och myndigheter och NGO:s att dra slutsatser av det som hänt och de kommer att bevara de erfarenheter de dragit bland annat i berättarform. Resebyråer, UD, flygbolag, charter- och ryggsäcksturister, räddningstjänster och krisberedskapsmyndigheter bör noga ta vara på sina berättelser för att föra kunskap och erfarenheter vidare.
Jag läste i pressen om Toyota i Sverige. VDn för Toyota Center i Stockholm/Huddinge Håkan Pohl, ropade på eget bevåg snabbt in ett 50-tal demobilar och hyrbilar och chaufförer från sitt nätverk för att kunna transportera hem överlevande svenskar från katastrofen. Han såg att de illa skadade togs väl om hand av samhällets ambulanser men att det var trögt i starten för dem som kom kanske i bara badkläder utan att någon närstående mötte upp på Arlanda. Så han agerade direkt.
Dessa människor i Toyotabilarna gjorde en medmänsklig insats när de skjutsade hem folk till platser över hela landet och lyssnade på deras berättelser. Det kanske kan verka lite futtigt i dessa sammanhang att tala om varumärken men jag tror att dessa insatser av Toyota och den uppmärksamhet detta fick i media betydde mycket för att pumpa värderingar in i Toyotas varumärke. Där finns ett förtroendekapital som Toyota gott kan arbeta vidare med.
Även ett företag har en berättartradition och ska vårda sina berättelser. Man ska ta vara på verkligheten och paketera den på ett sånt sätt att medarbetarna och den samlade kunskapen blir synliga. En sådan insamling ryms under begreppet corporate storytelling.
Om Flood stories kan du läsa på http://www.essene.com/Bible/flood.htm
Jag som skrev det här heter Matts Heijbel. De flesta
som får nyhetsbrevet har anmält sig via storytellers.se.
Andra har gått på mina kurser eller seminarier eller
känner mig.
Om du inte vill ha det så ber jag dig maila till
info@storytellers.se och säga nej tack så tar vi bort din
adress ur sändlistan.