Hur berättandet började

Att berättande är en mänsklig urkraft som kan förändra världen är självklart för många. Det finns säkert berättelser om detta i de flesta kulturer. Ungefär så här låter en som den norska storytellern Beate Eiklid drog nyligen på en storytellersajt.


En ryttare kommer ridande genom skogen på sin häst. I en glänta ser han en man som håller på att gräva en grav.
Det är en grav till dig, säger dödgrävaren stillsamt.
Ryttaren som tycker det känns obehagligt travar vidare och kommer snart fram till en by. Det känns skönt med lite människor omkring sig och han känner sig rätt väl till mods.
Plötsligt får han se ännu en man som står och gräver en grav. Han frågar vem graven är till för och får samma svar som förra gången. Den är till dig!
Han driver då på hästen hårdare och rider med full galopp ut ur byn och vidare ut över slätten.
Scenen med dödgrävaren upprepas flera gånger och han känner starkt att döden jagar honom fram genom landskapet. Så småningom kommer han till en bred strand vid ett stort hav. Och, jovisst. Står det inte en man och gräver där också?
Han driver nu hästen rakt ut i vattnet men inser snart att han kommer att drunkna om han inte hejdar sig. Han vänder därför om och ropar in mot stranden. Han vill inte dö! Inte nu!
Han börjar berätta. Om sitt liv, sina tankar, sitt ursprung. Om meningen med livet. Om Gud, ruset, kärleken och åtrån. Om barnen och de gamla. Om naturen och kamratskapen.
Då stannar allt upp. Allt och alla lyssnar till den ropande mannen. Människorna, djuren, träden och döden själv. Gud blir rörd och känner ömhet för människan.
Berättelserna som ryttaren berättade den dagen vid havet är berättelserna som sen dess alltid berättats av storytellers.

Så långt berättelsen om hur det började. Vad angår detta oss som är intresserade av storytelling i organisationer?
Jo det är förstås så att dessa arketyper kan lånas in även i organisationsstorytelling. De kan hjälpa oss att få syn på våra egna ritter och uppgörelser. Konfrontationer. Situationer som de rytaren upplevde känner vi alla igen. Både från vårt privatliv och vårt arbetsliv.
Den traditionella berättartraditionen beskriver ofta djupt mänskliga sammanhang som många av oss i dag får uppleva där vi tillbringar största delen av vårvakna tid. På jobbet.
Matts Heijbel

%d bloggare gillar detta: